Allt för många barn växer upp i familjer med dåliga förhållanden. Det kan vara missbrukande föräldrar likväl som misshandel eller stor fattigdom. För dig som ser detta kan en orosanmälan vara ett tydligt sätt att bry sig. Att göra skillnad även om du inte känner familjen som du har oro för.

Om du ser våld eller om du av annan anledning anser att akut hjälp behövs ska du alltid ringa 112. När polis ingriper och det finns barn med i bilden kopplas alltid socialtjänsten in. Därmed tar polis och socialtjänst över och hjälper på bästa sätt.

Om du är orolig för ett barn där det inte är akut kan en orosanmälan genomföras. Kontakta socialtjänsten som jobbar mot den kommun där barnet är skrivet. I de flesta fall är det lätt att veta vilken kommun det gäller då många orosanmälningar kommer in av grannar eller föräldrar till klasskompisar. Upptäcker man problem när man är ute på semester kan det självklart vara svårare. Men bättre att kontakta socialtjänsten en gång för mycket än en gång för lite. Det går självklart att diskutera olika problem med socialtjänsten och vara anonym.

Rådgöra eller anmäla?

Om du pratar med socialtjänsten och nämner ett barn vid namn kan detta klassas som en orosanmälan. Det krävs alltså inte någon formell skriftlig anmälan. Vill du däremot bara prata om olika situationer och få råd hur du ska agera bör du istället undvika att nämna barnets fulla namn. Är du privatperson kan du vara anonym oavsett vad du väljer. Har du ett yrke där du är anmälningsskyldig kan kravet däremot finnas att du behöver stå bakom anmälan.

Var beredd att svara på…

I en orosanmälan bör det framkomma hur du känner barnet du har oro för. Alternativt hur fått kännedom om det som oroar dig. Du bör även vara tydlig i vad du sett och hört som ligger bakom denna oro. En orosanmälan skickas in till Socialtjänsten men kan alltså även lämnas muntligen. Behöver du lämna in en anmälan efter kontorstid kan du ringa 114 14 och sedan bli kopplad från polisens nationella nummer.

Huvudsaken är att du gör något – Det kan förändra ett barns framtid. Allt för många barn berättar i vuxen ålder att det fanns vuxna omkring, som inte gjorde något alls.